torskkuse.blogg.se

Mina damer och herrar, det är mitt oerhörda nöje att presentera för första gången någonsin i den mänskliga historien, min premiär i torsskuseblogg! Ja, ni hörde rätt, vilken oerhörd ära och jag tackar och bocker för de fina herrar som gjorde detta möjligt. Anledningen, om jag förstått det hela rätt, är att jag ska blogga om ämnen som förut nämnda personer inte gör, vilket kan bli lättare sagt än gjort eftersom de leker med allt från konspirationsteorier till David Lynchs Twin Peakes (och den sistnämnda har dessutom en del filmer som kan vara värda att nämna så jag kan inte lova att jag helt håller mig borta därifrån).

I vilket fall tar jag detta som en fantastisk ursäkt till att sväva ut på allt möjligt roligt.

Idag, oturligtvis, är dock ingen sådan dag. Nu sitter jag hemma och pluggar fysik. Hade varit nästan omöjligt om det inte var så att jag samtidigt avnjöt en härlig orgie med två män på samma gång, den ena heter Ben och den andra Jerry.

Om detta behöver inget mer nämnas, ord kan knappast göra njutningen rättvisa. För att gå vidare så är det nu bara två veckor kvar tills jag avslutar mina högskolestudier för denna gång, tack alla högre makter för detta, eftersom fysik och andra naturvetenskapliga ämnen är så oerhört tråkiga. Det är inte det att de inte behövs, jag förstår mycket väl att det säkert är viktigt. Men jag gillar inte alls att se världen på ett tråkigt, logiskt uppbyggt sätt. Jag hade fördedragit en värld mer likt ett Dalíporträtt eller det sorts underland som Alice trillar ner i så att säga.

Ah ja, mycket roligare. Men för att skriva om något vettigt, och i samma veva försöka visa mitt värde i bloggen så tänkte jag ta och tipsa om en bok som ligger högt uppe på min skala, troligen till och med topp tre. Boken heter Vit Oleander och för de som har sett filmen ber jag så hemskt mycket om ursäkt då den är fruktansvärt dålig i jämförelse.

Boken ifråga är dock ett rent mästerverk som handlar om Astrid och hennes mor Ingrid (ja, de har svenskt påbrå, vikingablod, men bor i Kalifornien där Santa Anas vind blåser. Och när Santa Anas vind blåser, för att citera Ingrid: Lovers who kill each other now will blame it on the wind.

Boken inleds med att visa Ingrids likgiltighet och styrka, hur hon gått från man till man utan problem eller ångest. Hon hittar dock en karl som istället avvisar henne, på ett ganska förödmjukande sätt. Nå, hon gör vad vilken försmådd kvinna som helst skulle göra.

Hon dödar honom.

Boken följer Astrid livssituation då hon forslas från fosterhem till fosterhem, jagad av hennes fängslade mors uppfostran. Det är ett helvete men som titeln på detta inlägg indikerar: "the phoneix must burn to emerge". Den är fantastisk och fruktansvärd och visar starka, arga kvinnor.

Ingrid, hur galen hon än kan verka, är något av ett geni i min uppfattning och visar dessutom en fängslande stolthet för hennes nordiska sida. Vi är vikingar, säger hon till sin dotter, och vikingar hänger gudar från träd.

Jajamän, här blir man lite stolt över Svedala ändå det måste jag säga. Vikingar och åttafotade hästar, grisar som slaktas varje natt och ändå finns kvar (tips för Ica Maxi att införskaffa genast) och allt det där.

Nåja det var väl allt för den här gången. Premiären avslutad, lämna gärna skräp i soptunnorna på vägen ut och hoppas ni inte skräpat ner för mycket popcorn i gångarna.

Over and out!

/ Marla Singer