The evolution of modern man

Igår hände det. Mobilen, trogen som den varit i sina år, slutade fungera. Man kan ringa och skicka sms men jag kan däremot inte ta emot sms. Och den funktionen är ju faktiskt lite användbar då och då. Så vad händer? Jo, jag får lite halvt panik. Herregud, telefonen! Telefonen! Sms! Vad nu, hur ska folk kunna smsa mig nu!?
Ungefär som om jag fick sms var femte sekund och skulle missa världen om jag inte kunde få det. Det som slår mig med full insikt är alltså det sjuka med att vi människor är helt löjligt beroende av sådana där små prylar som mobiltelefoner. Jag, ännu inte invigen i iphonevärlden, trodde nog på något sätt att jag inte var riktigt lika galen i sånt där men ack, så fel jag var! Hysterin över alla saker vi bara måste ha, bara måste köpa, är ju helt sanslös!
Things you own ends up owning you, ja aldrig har han sagt ett sannare ord!
Såfort jag insåg att mobilen hade blivit handlingsförlamad så satte jag mig genast på datorn och scoutade upp massa nya telefoner eftersom jag var tvungen att ha en ny NU NU NU NU innan jag missade något viktigt. hm.
Vad är det för fel på mig? Och resten av mänskligheten för den delen? Klarar vi oss inte längre en minut utan att vara tekniskt sammanbunden med resten av världen? Måste jag ständigt ha möjligheten att kommunicera med civilisationen för att känna mig lycklig?
Ta mig inte fel, jag har inte tänkt att dra ut på härjartåg och skrika bränn mobilerna, befria er! för jag tycker iden med mobiler är genialt. Men visst är vi lite fängslade av dem.
befria er!
En dag med vetskap att jag inte kan ta emot sms. Och visst känns det lite befriande. Inte ett enda pip.
Jag kanske börjar med att skriva brev istället, som de gjorde förr i tiden. Jag säger förr i tiden som att det var på 1920-talet istället för när jag var liten och hade brevvänner. Finns sånt ens längre? Har dagens ungar brevvänner? Eller bara mobilkids?
Röksignaler kanske. Två korta och en lång puff betyder öl på fredag, pojkar? Det hade funkat. Brevduvor fick jag också förslaget men då jag har katt så insåg jag att kombinationen kanske inte var den bästa.
The evolution of modern man

Nå, jag ska inte gå vidare på denna härliga rampage. Och självklart kommer jag skaffa en ny telefon eftersom den första lappar ihop. Men då och då... - vilda tanke! - kanske man ska stänga av den och strunta i om folk kan nå en.
Avhuggen från civilisationen, bara en liten tag, på min egen ö i söderhavet.
Sayonara mina vänner!
/Clemetine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0