Ibland behöver man bara...
... ta sig en liten paus i vardagen. Vad är egentligen meningen med alla dessa "måsten" och "borde"? Va man som människa egentligen behöver är mat, vatten och kanske lite sällskap. Siktar jag som person egentligen på att bli bäst och störst eller siktar jag bara på att må bra? Ibland behöver man inte göra mer än att bara existera och ta det lugnt. Man ska ha respekt för livet och vårda det men man behöver inte ta det på så blodigt allvar heller. Tyvärr har inte alla människor samma möjligheter som oss som kan sitta här i vår soffa med TV:n på och läsa just denna mening just NU. Det är dock en helt annan diskussion som jag inte tänker gå in på nu. Om jag hade ett svar på världens alla problem och orättvisor så kan jag lova er att jag hade delat med mig av det för längesen.
Detta får bli min ursäkt till mina blogg kollegor eftersom jag inte skrivit på ett antal veckor, jag har helt enkelt bara varit, smält de sista hektiska veckorna av skolan och njutit av att ha min flickvän Kelly tillbaka.
Vi vill väl alla bara vara oss själva för en stund? (Legendarisk reklam för övrigt...) Allt behöver inte alltid vara vad det ser ut att vara. Detta är fakta som man inser och påträffar mer och mer ju äldre man blir.
.
Annars har min härliga lördag hittills innehållit lite second hand shopping (bordspegel, en aning pervers skjorta och 7 härliga nya (fast gamla) skivor (Dire Stratis, UFO, Thin Lizzy, REO Speedwagon, Roxy Music x2 och Tom Petty) till den alltjämt växande skivsläkten som bor längst ner i min bokhylla. Det har varit en mycket trevlig och givande dag hittills och jag ser fram emot en härlig kväll med många skratt. Sitter här just nu och värmer upp med en macke bestående av knäckebröd/avocado/ost combo tillsammans med ett äpple. Värsta hälsomaten där märker jag, någonstans i mig bor visst ett väsen som vill min kropp väl.
.
När vi ändå är inne på musikspåret så kan jag ger inte bara ett utan två skivtips som heter duga. Jag tänker inte recensera dom utan bara varmt rekommendera dom. Vi börjar med en sprudlande härlig rock pop dänga som tåls att varvas i skivspelaren, vi pratar nämligen om geniet Nick Lowe och hans skiva Pure Pop for Now People (eller "Jesus of cool" som originaltiteln var men som skippades vid det amerikanska släppet). Om du inte redan har startat festen så har snart denna skiva startat festen i dig, vare sig du vill eller inte. Skivan släpptes 1978 men känns ändå sjukt aktuell och är fortfarande "now".
Fantastiskt underhållande skiva. Sex versioner av Nick i egen hög person på framsidan.
Om du dock känner för att fly bort världen en stund och bara förtrollas a fantastiskt gitarrspel och melodier så tycker jag in ska lyssna på Roy Harper med hans släpp från 1971, Stormcock. Trots att skivan endast har fyra (dock episka) låtar så försvinner minutrar som sekunder. Det är en skiva i singer/songwriter kategorin som håller en oerhört hög klass. Jag säger som Led Zeppelin: "Hats off to (Roy) Harper".
Magiska minuter i hans sällskap.
.
Annars kom jag att tänk på ett intressant ord och koncept jag och några klasskopmisar kom fram till vid en lunch i skolan. Jag tänker inte förklara något men fundera över den här ordföljden "squid loaf". Fantisera fritt så får jag återkomma med vad vi kom fram till under vår lunch. Och ja nej Richard, det är inget snuskigt.
.
Tror jag sätter punkt där för stunden då jag bara vill smälta faktumet av att vara tillbaka i bloggosfären. Trodde jag hade miljoner tankar att dela med mig av men just nu sår huvudet still så håll till godo tills vidare.
Vi avslutar väl med lite TP snapshots ändå.
Keep on rockin' in a free world!
/Art Vandelay
Sådan fadder sådant fadderbarn...
En stilikon inte bara i kläder utan även karaktär.
Kommentarer
Trackback
